Japp Den 6 januari. Tiden kryper fram just nu.

Inatt var det hemskt, jag börjar bli så grymt les!! 42 dagar kvar och det känns som om dom kommer bli LÅNGA!!

Idag är thomas ledig, dock kommer ja inte märka av det. Han ska åka vid 11 och är tillbaka 16=/ Eller ja till 16 SKA han vara tillbaka för då har vi tvättstugan.

Jag har massor som behövs göras. Det är saker som skjuts upp varenda dag pga smärtan. Funderar starkt på när ja ska få det gjort?!? Behöver ha någon som sparkar mig därbak. Dock vet jag hur jag mår efter 5-10 minuter därför känns det INTE som det är värt det... Men kan inte skjuta på det längre.

Får se hur ja upptaderar idag. Men Ska försöka vara duktig och även bjuda på bilder.

Hur ska ja få dej att förstå? Ord och tårar räcker inte. Jag vill att du ska förstå. Annars är de kanske inte meningen att det ska vara såhär.... Kanske meningen att jag ska  hitta en annan väg?