skrivet för 1 år sedan!

Tisdagen den 26 januari.

 

Ja allt började då. Fick en blödning och ringde in till Förlossningen. Fick prata med en grinig tant men bestämdes att jag skulle komma in och kolla då det inte slutade blöda. Vi kom in och fick lägga mig med ctg och kolla. Noels hjärtljud låg på en för hög frekvens och det gillade dem inte riktigt. Efter 15 minuter med Ctg så började sammandragningar/förvärkar komma. Dom sa bara poff så fanns dem där med 3 minuter mellan. Noels hjärtljud ligger fortfarande för högt men dem avbryter ctg för att göra en undersökning. Blödningen tror de var en tecken blödning.   Jag var då öppen 2,5 cm och tappen har börjat försvinna. Får lägga mig med ctg igen. Straxs före 16 så får ja veta att Läkaren har pratat med en annan läkare och de tycker ja ska stanna kvar för observation för att ta nytt ctg med 1-2 timmar mellan. Jag får då vet att det blir över natten.

 

När de gör nästa ctg så har Noels hjärtljud gått till sig. Så de ligger fint på 140-150. Mina sd/förvärkar blir starkare men inte tillräckligt starka.

 

Onsdagen den 27 Januari.

 

På morgonen kommer en läkare in som ska prata, jag är förstörd av trötthet. Får besked att ja får åka hem i väntan på starkare värkar. Får även en tid för Bedömning den 3 Februari om inget har hänt. Men hon tror inte jag ska behöva gå fram till helgen ens.

 

Mina fina förvärkar/sd fortsätter fint med 3 minuter mellan hela onsdagen och natten.

 

Torsdagen den 28 Januari.

 

Min kropp börjar säga ifrån på riktigt. Har inte sovit mer än 1 hel natt sedan långt innan jul utan bara 3-4 timmar per natt. och från tisdagen har jag bara sovit nå enstaka timmar. Trotsar min kropp rejält då jag är så sur och irriterad så jag får för mig att städa. Städar klart alla rum utom Theas. Men min kropp mår INTE bra efter det. Fogarna skriker och ja vet inte vad.


Får främmande vid 16. Känner då hur mina förvärkar börjar ändra form. Tar i mer och gör mer ont. Går sedan fram till 22. Dom blir starkare och gör ondare och kommer med 3 mins mellanrum. Thomas begär att ja ska gå och duscha. Funkar inte det så tycker han ja ska ringa in och prata med dem. Sagt och gjort. En bit efter 23 far vi hemifrån. Skrivs in 23.55 enligt papperen på förlossningen.

 

Fredagen den 29 januari=) Dagen D!

 

Kommer som sagt in hjärtljuden är påtok för höga även nu. Värkarna kommer med 2-3  minuter mellan och håller i sig 40 sekunder. Vägrar lustgas då jag hade hemska minnen från Theas förlossning med den. Dock vill hon att jag i alla fall ska ta syrgas i den för att försöka få ner Noels hjärtljud. Efter ett tag lyckas det. Men de ligger fortfarande för högt igen=/ Hon kollar mig och det händer ingenting! Hon går och ringer en läkare och de kommer överens om att stoppa upp allt och låta mig sova några timmar. Det bäddas fram så även Thomas ska få sova.  Jag sover totalt 1 timme den natten.

 

Vid 7 på morgonen kommer nästa in kollar mig och konstaterar att allt står still och att nu även värkarna är borta. *inte konstigt då ja fick en spruta för att stanna upp allt, och en för att sova* Hon berättar då att som de ser ut ska ja få prata med en läkare på ronden och troligen åka hem då det ser ut som det gör. Thomas blir galen men behärskar sig. Vid 9 kommer hon in igen och lägger emla på händerna mina. Hon säger att det är ifall de startar allt igen.

 

9.30 Kommer läkaren in. Berättar att det finns 3 alternativ och jag och Thomas bestämmer hur vi vill göra. Vi får antingen åka hem och bara vänta ut vilket hon inte tyckte. Det andra var att vara på patienthotellet några nätter och få vila upp mig och få sovdoser och sedan prata igångsättning, eller sätta igång allt idag. Hon berättar att en nackdel med att sätta igång är att det kan gå för fort och att det även kan bli snitt. Efter 10 minuters bollande då vi även konstaterade att jag hade dropp med Thea då inte mina värkar var tillräckligt starka då så bestämmer vi att idag sätter vi igång allt.

 

9.55 tar de mina hinnor genom att sätta en elektron på huvudet. BM råkar sätta den i sitt finger 2 ggr innan hon får den på hans huvud.

 

10.05 börjar värkarna komma. Kommer med 3 minuter mellan och gör så jävla ont. Lustgasen blir min bästa vän. Dom vill inte sätta eda för de vill se om jag startar upp det riktigt själv först.

 

11.30 kommer hon in och kollar öppen 4 cm och tappen är de fortfarande lite kvar på. Bestämmer att hon kommer 12 igen och kollar och då kommer även dropp sättas om det är samma.

 

11.39 ger Thomas upp. Ringer på klockan och han behöver inte säga mer, hon känner fortfarande 4 cm och hon går och ringer narkosläkaren.

 

12.00 Det kommer in en och börjar förbereda mig, de berättar att de inte kommer sätta dropp förens edan är satt för min skull. Jag minns dock inget av detta då jag är konstant hög på lustgas och borta i min smärta.

 

12.30 känner jag den värsta smärta i ryggen edan sätts! AJJJJ. Hur kunde jag inte känna det med Thea!

 

12.40 så står det i mina papper att edan har god effekt! Och ja det har den! Känner bara trycket och livet blir underbart! Skickar ner Thomas att handla pirog så jag kan äta lunch.

 

13.00 kommer de och sätter droppet.

 

13.20 tappen är utplånad men är bara öppen 4 cm fortfarande. Bestämmer att hon ska komma in före 14 och kolla igen. Hon säger att detta kommer ta tid så lika bra att vi vilar, Thomas lägger sej och sover och ja filosoferar.

 

13.40. öppen 5 cm nu Det går framåt hurra!!

 

13.50 Hon kommer enbart in och ska känna då hon ska lämna över och känner att hon vill ha en extra koll just då det gick fort med 1 cm. Hennes kommentar blir. OJ detta kommer gå fort du är öppen 8 cm!

Börjar väcka upp min karl som inte fattar ett skit. Men han förstår efter ett tag.

 

14.10 börjar krystvärkarna kännas den nya känner och japp fullt öppen. Får ligga på rygg, men då Noels hjärtljud blir sämre än de varit så får ja lägga mig på sidan. Detta var hemskt, Edan. hade satt  sej fel så jag var avdomnad hela höger sida och kände inte mina krystvärkar. Men 13.39 Hör jag skriket!! Får upp en vit kladdig bebis! En bebis jag trodde var en tjej då det såg ut så enligt mig! *Thomas hade sett direkt att det var en pojke*

 

3274 gram 50 cm lång och 36 i huvudomfång =)

 

Våran Noel Ulf Owe=)

 

Jag fick en liten reva men de behövde inte sy. Står även i papperen att han hade navelsträngen 1 varv runt halsen. Men inget de upplyste oss om.

 

Vi valde att stanna på hotellet en natt och åkte hem den 30de då han fått första okej stämpeln i rumpan!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback